torsdag 28 januari 2010

Istället för ett tal.

Igår var jag på föräldraråd i Knåda skola. Lokalen där vi var har tidigare varit lägenhet och där bodde mormor och morfar en gång. Det är länge sedan nu men alla möbler stod kvar i mitt minne. Jag var liten och mormors säng stod i hörnet och där fick jag krypa ner när jag vaknade och var ängslig. Det var varmt, mysigt, mormor tröstade och jag somnade igen.

Idag var mormors begravning. Efteråt hölls minnesstunden i Ladan i Ovanåker. I minnet såg jag hur det såg ut  när jag var där senast. Mormor, Daniel, Örjan och jag var där på någon slags julbasar när någon skrek att det brann. Det var då Prästgården brann ner.

Mormor och morfar var alltid med i kyrkliga sammanhang och jag hängde ofta med. Mormor delade kakor i bitar som jag åt efterhand när prästen blev för trist. Idag var jag utan mormor och morfar men självklart fanns de där ändå. Känslan kommer att vara kvar och på så vis lever en människa länge, länge.

Historien gör sig påmind och mormor är en stor del av mitt liv. En av anledningarna till att jag blev jag.

Tack mormor!

mormor

2 kommentarer:

Maria Nilsson 28 januari 2010 22:30  

Fint Kristoffer.
Kram från Jöves.

Anonym 11 mars 2010 10:35  

Tänk vad blödig man blir med åren, sitter med tårar i ögena på jobbet när jag läser detta.
Kommer ihåg väldigt väl att en gubbe kommer springandes och ropar att prästgården brinner.

//Örjan

Skicka en kommentar